Motstridiga klimatkänslor

Livet går vidare, jag är färdigpluggad miljöingenjör och har precis börjat jobba heltid (på riktigt skulle en del säga men jag har faktiskt jobbat en hel del innan). Detta heltidsjobb är som fjärrvärmekonsult och min arbetsplats är i Stationshuset. Utmärkt, ett jobb som matchar min utbildning och är bra för vår miljö samt en arbetsplats på ca 400 m hemifrån. Inga problem med resorna till jobbet där inte.

Samtidigt är Adam i Peru med 3 kompisar och turistar på hög nivå under utmaningen med långa resor. Det är tåg till Kastrup t.o.r tillsammans med klimatkompenserade som gäller för honom. Vi klimatkompenserade faktiskt när vi flög till Spanien för att vandra i somras. (hela 185 kr/skalle) Förhoppningsvis blir ännu mer självklart nu när jag får en lön som det är lättare att klara sig på än de futtiga kronorna som kallas studiemedel (och där man inte får jobba för mycket för då får man betala tillbaka... suck). Problemet med att jobba heltid jämfört med att plugga är man inte har lika mycket frihet att resa när man känner för det, men det är ju klimatsmart att stanna hemma.

Då jag är själv hemma i 3 veckor medan Adam är på resande fot är det minst lika lätt att vara klimatsmart som när vi båda är hemma. Men det är lättare att fuska när ingen "kollar" en. Men ännu har jag inte "fuskat" speciellt mycket under den här projekttiden, mötte en annan klimatpilotfamilj på Stensö under en söndagspromenad för någon vecka sedan och vi kom överens om att klimatsamvetet alltid finns där vare sig man vill eller inte. Ibland dåligt, ibland bra. Vi klimatpiloter har alla ändrat våra vanor till bättre, både för oss själva och för vår miljö. Tänk om alla gjorde lite som oss, så svårt är det knappast, kolla in hemsidan för en massa bra tips, din plånbok lär gilla dem också nu i finanskrisens spår...

Klimatfrågan handlar till stor del om ämnen och partiklar som finns i luften omkring oss. Något som kan driva mig till vansinne är rökning. Var du än kommer eller är, kolla på marken så finns det fimpar- de är ingen naturlig av vår miljö och tar mellan 1-5 år bryta ned. Grannar som röker när du vädrar, folk som blåser röken i ansiktet på dig, som röker när du sitter och äter (på en uteservering eftersom det är rökförbud-inomhus TACK och lov!). Det finns många rökare som tar hänsyn, min pappa till exempel, han har rökt pipa så länge jag minns det. Både jag och brorsan har jagat (stackars?) pappa på alla sätt och vis för att honom att sluta, gömt askfat, köpt nikotintuggummin till julklapp osv. Pappa är alltid min älskade pappa, men hans rökning har jag aldrig gillat. Men de flesta sökare bryr sig knappast om rökallergikerna, astmatikerna, småbarn som gärna upptäcker sin omgivning med munnen och oss andra som vill andas ren luft och slippa fimpar överallt.

Så rökare- fimpa för gott, på rätt ställe! Sluta röka, då görs tredubbla vinster. Vadå tredubbla- jo luften i min närmiljö blir rökfri- jag blir gladare och mår bättre, rökaren mår själv bättre som icke-rökare och samhället sparar mängder av pengar i form av slippa städa undan fimpar samt höga onödiga! sjukvårdskostnader.

Rubriken på denna blogg är motstridiga känslor, hur långt sträcker sig den personliga friheten egentligen? Jag vill banne mig inte lägga min förvärvade skattepengar på sjukvård för rökare som själva svärtat ner sina lungor och kärl. Jag vill lägga dem på de som verkligen behöver det, t.ex. en bekants behandlig för av bli med av med hepatit C som personen fått efter en blodtransfusion på sjukhus innan 1992 då man började kolla blod för just hepatit C.
Dessutom tar tobaksodlingar upp en väldigt stor del av flera fattiga länders bästa jordbruksytor. Uh så orättvist! Byt din last till choklad eller kaffe istället, det kan man i alla fall köpa ekologiskt och rättvist och gynna bönderna istället för att odla gift på deras levebrödsyta och där multinationella företag som Philip Morris roffar åt sig större delen av vinsten. Och som vanligt, är det de bland de utsatta som det röks mest, kvinnor i fattiga länder, och även barn för att döva hungern när den är som värst.

Morr, och morr igen. Det finns få saker som får mig så förbannad som rökare som fimpar överallt. Nästa gång jag ser någon slänga fimpen direkt på marken kommer jag inte kunna hejda utan på ett förhoppningsvis trevligt sätt påpeka att personen tappat något. Några av min grannar ligger risigt till.
När vi (jag å Adam) flyttade in i vår hyreslägenhet på Malmen förra sommaren köpte jag en kruka med fat för att vara snäll mot rökarna och underlätta deras fimpade. I somras gick den krukan sönder. Det tog en vecka innan någon brydde sig om att ta upp skärvorna... Suck. Nu flyter fimparna runt på fatet tillsammans med regnvatten och annat, fimpar ligger lite överallt . På baksidan av huset finns en liten bakgård, det är två trappuppgångar som har utgång däråt, vid den ena finns nu en burk att lägga fimparna i, men rökarna i den andra trappuppgången orkar inte gå 5 m för att fimpa där. Orkar man inte ens hålla rent där man bor, hur långt sträcker sig då miljö- och klimattänket, som omfattar hela världen? Dubbelsuck.

Jag tar rökning som exempel på hur svårt det kan vara att ändra/byta vanor. Men om vi klimatpiloter kan göra det frivilligt med en lätt spark i baken från projektledaren, så borde rökarna lätt kunna ringa rök-avvänjningslinjen eller vad den heter. Det är ju bara förenklat sett EN vana rökarna ska ändra, sin rökning, vi klimatpiloter har fått och får revidera tankesättet för de flesta vanor i vår vardag.

Jag har aldrig rökt själv och inte varit frestad heller, det luktar illa, det är äckligt och hälsofarligt. Pengarna lägger jag hellre på god schysst choklad (en av mina laster).
Kvällens klimatutmaning blir att cykla hem till chefen i Björkenäs, personalfest lockar inte till att ta bilen och jag orkar inte kolla busstider. Cyklat hade jag säkert gjort en även om jag inte varit klimatpilot. Men hade jag inte varit det OCH varit rökare hade jag knappast pallat att cykla de ca 8 km turen innebär enkel väg. Kollektivtrafiken förlorar några kronor men miljön, cykelhandlaren och min hälsa vinner. Några av Kalmars styrkor är vackra omgivningar, bra luft (än så länge) och bra cykelbanor (förutom i centrum), utnyttja dem, för din egen skull.

/Tess, klimatpilot och stolt icke-rökare