Saras och Niklas vegetariska äventyr

Som vår sista utmaning valde vi att äta vegetariskt i två veckor. Ett undantag: Alva skulle inte behöva äta vegetariskt. Att ge en treåring balanserad vegetarisk kost kände vi var mer än man bör ge sig på som nybörjarvegetarian. Speciellt en treåring som vägrar alla grönsaker utom morot, tomat, gurka, ärtor och majs. Ingenting grönt (förutom gurkan då och gröna frukter) kommer i närheten av hennes mun och heller inga bönor, linser eller liknande. Eftersom hon är ganska ointresserad av mat öht skulle hon förmodligen låta bli att äta helt i två veckor, eller leva på potatis.

Det började fint. Vegetarisk sushi till lunch och sedan ledig eftermiddag då Alva och jag åkte till affären och handlade grönsaker i stora lass för att sedan göra morotsbiffar, bulgur, örtröra och sallad. Jättegott, även om biffarna nog kunde ha stekts en stund till.

Dag två provade vi en annan lunchrestaurang i staden. Sojaspett var dagens (enda) vegatariska. Det stället brukar ha god mat så vi beställde glatt. Smaken kan närmast beskrivas som upptuggade mariekex som spottats ut och stekts. Låter det smarrigt? Det var det inte. Hela eftermiddagen mådde jag illa, blev inte mig själv förrän dagen efter. Hemma blev det Quinoa med tomatsås och tillbehör.

Fredagkvällen och lördagkvällen blev det två olika thaisoppor, en med Tom Kahbuljong, morot, kokosmjölk och glasnudlar, en med broccoli och andra gröna saker, grön curry och kokosmjölk.

Ungefär här började vår inspiration ta slut. Vi började också tröttna på att stå och laga vegetarisk mat och dessutom något som Alva åt. Lunchrestaurangerna i stan hade visat sig ha ett riktigt uselt utbud. Man har att välja på kall mat (sallad helt enkelt) eller konstiga köttersättningar utan kryddor. Ska man äta smörgås hemma är alternativen i princip ost. Och marmelad.

På måndagen gjorde Niklas pyttipanna med quorn. Quorn har vi ätit förut, i tex "köttfärssås" och tyckt det var helt ok. Det var det inte i bitar i pyttipanna tyvärr. Jag lämnade halva min portion och mådde illa resten av kvällen.

På tisdagen när vi skulle bestämma var vi skulle äta lunch sa jag till Niklas: "Ska vi äta vegetariskt så struntar jag hellre i att äta. Allvarligt". Efter en diskussion hur stort nederlag det egentligen var att ge upp, och om en vecka faktiskt kunde räcka, gav vi upp och gick ut och åt kött.

Godast under veckan:
- Niklas thaisoppor (som vi iofs äter rätt ofta ändå)
- Vegetariska sushin (äter jag ca en gång i veckan i vanliga fall med)
- Broccolisoppan jag åt i Högsby
- Hummusen Niklas knåpade ihop

Hemskast under veckan
- Mariekexspetten
- Quornpyttipannan
- Mjukosten som skulle innehålla tomat och mozzarella men som smakade bensin.

Så tyvärr, det blev bara en vecka för oss. Vi har hittat god vegetarisk mat men insett att på heltid - aldrig. Två saker tror jag de flesta vegetarianer i den här stan önskar sig:

- Ätbar vegetarisk mat på lunchställena. De flesta vegetarianer vi känner äter inte ute, eftersom Kalmar är riktigt, riktigt, riktigt uselt på just lunchmat. Skärp er krögare!
- Roligare pålägg än ost och marmelad.

Så kom igen alla ni som jobbar med livsmedel! Gör det lite enklare för människor att dra ner på köttkonsumtionen genom att ge oss lite ätbara alternativ!

Utveckla sopsorteringen

Min utmaning nr 12 utveckla sopsortering

Man får börja med att erkänna att julledigheten inte är en bra tid att ta på sig en ny utmaning. Dels köper man mer och annorlunda saker än vanligt, och dels leder just ledigheten till att det finns en risk till att bli hysteriskt i sitt källsorterande. Jag har bland annat funnit mig själv i fart med att såga bort metallbottnen i en Pringles-förpackning med en brödkniv. Detta leder då genast till slutsatsen att det gäller att redan vid inköp tänka på hur en produkt/förpackning ska källsorteras. Förutom ett paket Pringles köpte vi också en ny soffgrupp. På Blocket. Ingen förpackning överhuvudtaget. Perfekt.

Denna utmaning har i övrigt, precis som alla andra utmaningar i projektet, mest satt i gång tankar och funderingar och ökat medvetandet. Vi funderar nu på att säga upp tidningen under veckan och läsa morgonnyheter på nätet istället. "Ingen reklam tack" dekal på brevlådan hade vi redan sedan innan. SKulle vilja föreslå att standarden istället blir att INGEN får reklam, förutom de som har en "Ja tack, gärna reklam" dekal på brevlådan. Nyårslöftet är att i år äntligen installera en kompost i trädgården! Tror jag ska inhandla en bra komposthandbok snart, även om det är spara-kvitto-period. Bra tips mottages tacksamt!

/Monique

Min egen utmaning nr 12

KLÄDBYTARDAG

En vanligare tillställning i storstäderna än på Öland...
Men wow så effektfullt!
Dels att få "rensa i röran" där hemma, bli av med kläder, skor och prylar som du inte har använt på länge - väldigt länge...
Prylarna kommer till nytta hos någon annan och DU kommer hem med nya kläder utan att betalt ett öre!
Kläderna och prylarna som blir över ges till Röda Korset!
Allt detta klimatsmarta gör Du samtidigt som du umgås med dina vänner!
Förstår på mina vänner som är barnfamiljer, att barnkläder tycks krympa med raketfart i garderoben... och då är väl detta ett
utmärkt sätt att kunna byta eller ge bort kläder på!

Wiktoria J

10 bästa miljöbloggar?

Ett tips om andra bra miljöbloggar nu när juletider stundar

http://miljoaktuellt.idg.se//2.1845/1.128597

Köpstopps tankar!

Vi bestämde oss för att köpstoppa i tre veckor och vi klarade det nästan…
Andra dagen på köpstoppet gick vår tio år gamla TV sönder, men vi rusade inte iväg och köpte en platt-tv, sommarstugans TV får räcka ett tag framöver. På tredje dagen gick ett persiennsnöre av. Kändes så där lagom kul att ha persiennerna nere i tre veckor, men barnens förskolefröken hade ett lager hemma, så löste det sig. Kylan gjorde att jag och barnen drömde om att få köpa varma sadelskydd. Visserligen skulle man ju kunna sy sådana om man har tålamod och tyg hemma, som min mamma gjorde när vi var små. Fungerande cykellysen är också en sak jag längtat efter att få köpa.

Vad köpte vi då under dessa tre veckor?
Lite loppisprylar, vilket var ok för oss.
Lunch ute, ett par gånger, också ok.
Barnkalaspresent, hade inga presenter på lager.
Kopieringskort på högskolan.
Lite virke till renovering av gamla dörrar

Sparade vi några pengar? Tja, vi är inga storkonsumenter av kläder och prylar, men några hundralappar sparade vi kanske. Främst var det skönt att slippa tänka på att vad och när man skulle köpa grejorna. Men att köpstoppa ett helt år skulle vi inte klara av. När man är husägare är det svårt att inte hamna i situationer där du måste konsumera, däremot kan man ju träna på att bli en bättre medveten konsument.

/ Karin Svensson

money makes the world go round men om alla hade varit som jag hade sällanköpshandlarna och detaljhandeln gått under

Jag började mitt köpstopp den första november och det har varit en månad långt. När jag hade pysslat med frånvaro av konsumtion ett tag märkte jag att det inte är långt från mitt vanliga liv. Jag mötte inga stora problem. Ett litet mötte jag när jag inte kunde handla skidjacka och skidbyxor för 450 kr tillsammans på rean. Mina gamla skidkläder och hela min skidutrustning blev stulna i ett förråd i Göteborg för ett tag sedan.
Jag hade i och för sig ganska snälla regler för mitt köpstopp. Jag har tillåtit allt som går att äta och dricka (på krogen, resturang och hemma).
Jag har konsumerat för sammanlagt cirka 6300 kr denna månad. I detta finns hyra, mat, räkningar och nöjen. Tänk vad bra om man kunde ha ett jobb där man hela tiden kunde jobba så mycket som man har utgifter.
Jag har en bekant som jobbar på sociala myndigheterna. Hon får ofta höra hur fattigt många har det och hur besvärligt alla utan jobb har det. Därför anordnade de på hennes jobb en utmaning där de skulle leva på socialbidragsnormen i tre månader. Hon klarade det alldeles utmärkt. Socialbidragsnormen för en person i min livssituation ligger på cirka 5600 kr.

Jag hade ett kapitel till i mitt köpstopp, jag skulle inte titta på tv under november. Det har inte gått lika bra. Jag har tittat på tv korta stunder men aldrig något helt program. Däremot har jag blivit ännu mera övertygad att det som sänds på tv är till för sopprötter.

Jag har inte upplevt månaden som svår. Att handla är ett socialt beteende som Ann-Christin Gramming påstår stämmer inte på mig. Däremot är restaurang och pubbesök socialt för mig och där kommer jag att fortsätta konsumera. Kläder och prylar kommer aldrig att bli min grej, däremot blir det svårare att hålla sig ifrån resandet. Dessutom gillade jag köpstoppsboken av Gramming, läs den om ni inte redan gjort det.

Piece of kaka med köpstopp?

Jag är ju den som fnyst lite åt två veckors köpstopp. Tyckt att vaddå, det är ju bara att vänta en vecka med det man vill köpa, två veckor är ju för lätt, det ger ingen effekt! Jag handlar ju ändå inte så mycket.

Hade jag haft en hatt hade jag fått äta upp den. Blä. Det var betydligt svårare än jag trodde.

Först ut: Småsaker man inte märker. Alva och jag gör på vår hemmadag fina kort till hennes två lärare, den ena har opererat sig och den andra har fått barn. Jättefint och mysigt. "Vi får stanna och köpa frimärken...."Jag stannar upp. Nej, det får vi inte, nej. Frimärken går inte att äta. Efter att ha vänt upp och ner på halva huset hittar jag till slut frimärken till två kort. Puh! Lärdomen? Att hade vi haft lite bättre ordning på våra saker hade vi inte behövt handla frimärken varje gång vi behöver (vilket i ärlighetens namn inte är så ofta). Mycket finns redan hemma, och har man ordning på saker behöver man inte handla hela tiden, eller ha en massa dubbletter.

Andra problemet: Presenter. Under vår två veckorsperiod hinner tre personer fylla år och ska uppvaktas. Som Niklas sa: Dyker vi upp utan någonting tycker de nog att vi är ännu märkligare än de redan tycker. Det fick bli något ur gråzoonen, alla tre fick något som gick att äta eller dricka. Lite på gränsen till fusk faktiskt, men det viktigaste var ju ändå redan gjort: Vi stannade upp och funderade på våra inköp.

Tredje problemet: Rea. Jag är ingen reaholic. Tror jag. Och jag köper inte så där överdrivet mycket kläder, även om det såklart är för mycket ändå, som alla andra svenskar. Men jag har liiite svårt för att ändå låta bli att gå in om det står "Flyttrea - allt i butiken 29 eller 49 kronor". Ordet rea innehåller ändå en viss lockelse. Men jag gick_inte_in! Faktiskt! Jag såg åt andra hållet och gick med raska steg tillbaka till kontoret. Så det så!

Så ok, lite knöligt var det ändå med köpstopp, även om det "bara" var i två veckor. Men nu är det gjort!

Kära tomten:

Jag önskar mig:

Att någon fixar ett system för bilpoolar till och från Kalmar. En fin liten webbsida där du kan bli medlem, kolla vilka andra medlemmar som åker samma väg som du samma tider och på ett enkelt sätt fixa samåkning. Exempelvis: Hur många människor åker från Ljungbyholm in till stan cirka 7.30 varje morgon? Hur många åker hem klockan 17.00? Massor! Träff klockan 7.25 utanför Stinsen, alla som åker med betalar en tia till den som kör. För passageraren blir det billigare och snabbare än att åka buss, för den som kör blir det en morot med lite bensinpengar. Enkelt, och ett bra mycket bättre sätt att få folk att låta bli att köra än parkeringsavgifter i stan.

För hallå, newsflash! Vi som inte kan ta bussen när det är gratis parkering kan inte göra det när det är betalparkering heller! Konstigt, va? Det enda som händer är att vi blir 7200 kr fattigare per år och miljön blir inte ett dugg gladare.

Så vad sägs om att ta pengarna från parkeringsavgifterna och skapa en verklig morot, något att kombinera med piskan? Ett smart system för samåkning skulle kunna ge bra resultat, både för folks plånböcker, för miljön och för parkeringsbristen i stan.

En shopaholics erfarenhet av köpstopp

Att som shopaholic få köpstopp i över 2 veckors tid, är som att ta med ett barn in i en godisaffär och säga att de får titta och dofta men inte köpa eller äta…
Så trodde jag att mina 2 veckor skulle kännas, MEN det var inte så svårt som jag befarade.
Att bara få köpa mat och mediciner innebar för min del inga tidningar, inga blommor, inga restaurangbesök och ingen CHOKLAD…
Till min förvåning var det svåraste att inte få köpa snittblommor…!? Snacka om insikt!
Men förutom köpstopps-insikten, måste jag säga att min medverkan i Klimatpilotsprojektet har gett mig, som en miljöomedveten shopaholic, så himla mycket mer…
Att välja rätt produkter vid inköp, laga mat på bästa miljövänligaste sätt, energirådgivning, välja rätt transportmedel och mycket annat!
Så jag är i alla fall på rätt spår…

Wiktoria Jakobsson

köpstopp

Jaha....utmaning nr 11 - köpstopp under 2 veckor. Busenkelt! Varken jag eller Tommy är "shopaholics" dvs vi köper det vi behöver när vi behöver. vi bor ju dessutom på landet - då är det inte så lätt att slinka in till sta´n efter jobbet och shoppa. Mat och medicin är ju det enda som är riktigt viktigt!
Busenkelt ja...trodde jag... I lördags var vi som vanligt och handlade veckans mat på CityGross. Färdiga där kom jag plötsligen på att Media Markt hade en stekpanna till mycket bra (?) pris. Medan tommy stuvade in maten i bilen, kilade jag in på MM och handlade denna stekpanna. Vår gamla börjar bli lite sliten, och jag har passion för stekpannor och knivar(!!). Väl utkommen ur MM upptäckte jag att ..jag hade köpt något annat än mat eller medicin!!! Helt utan att tänka mig för!! Samvetet kom över mig. Vad har jag gjort? Stannade till utanför och tänkte...ska jag gå in och lämna igen den??? Men det kändes lite "dumt". Raskt bestämde jag att stekpannan skulle räknas som "mat"- utan stepanna ingen mat- eller hur?
Nästa tanke var att - köpstopp? - det är ju inte bra. Tänk om "alla" väljer köpstopp under en viss tid? Samhället är ju uppbyggt på handel...eller tänker jag helt fel???

Jag tänker inte ha köpstopp

Vilken slö klimatpilot tänker säkert någon nu. Men senaste utmaningens mål är inte köpstopp. Köpstoppet är en metod för att bli medveten konsument. Och det är jag redan. Efter sju år som student (med studieuppehåll och utdragna examensarbeten) så är jag mycket väl medveten om mina köp.
Nedan kommer jag beskriva hur mitt träningsläger för att bli medveten konsument sett ut.

Jag har sommarjobbat varje sommar sen jag var 13, bara någon i vecka första åren, och haft en egen inkomst att disponera sen dess. Tilldelad veckopeng gick nog mest till godis. Mina föräldrar har alltid stöttat med pengar när det krisat, men det är inte ofta jag nyttjat det själv. Kan själv...

När jag precis fyllt 16 år flyttade jag hemifrån för gymnasiegång på annan ort. Med en hyra som inackoderingsbidraget från hemkommunen precis täckte, lite studiebidrag och några hundra från mina föräldrar i matkassa måste man vara snål. Jag cyklade Katrineholm runt och jagade efter de rabattkuponger jag samlat ihop. Då det var ett riksidrottsgymnasium jag gick på var det en fördel att träningskläder var det som vi oftast hade på oss, de behövde knappast vara av senaste snitt. Dessutom hade man nästan aldrig tid att gå på sta', träning varje dag efter skolan, ofta matcher eller träningsläger på helgerna. Ofta var det ändå riktigt tajt med pengar, frukost och mat på helgen fick vi fixa själva.

Så när jag drog till Genève som au pair efter studenten var det klart att jag spenderade min lilla lön friskt enligt mina mått. Lite mer fritid att kunna spendera på, i alla fall för min del.
Året i Schweiz bodde jag med "helpension" och utan räkningar spenderade jag min lilla lön som jag ville. Kläder; det var mycket utgång, där var där man flydde från jobbiga barn och träffade kompisarna. Choklad; behöver en chokladälskare som befunnit sig i Schweiz säga något mer? Resor; mitt i Europa, det vara bara att passa på! Paris (med tåg!) Italien (samåkning bil), osv.
En rolig detalj i det hela var att det bankkonto min värdmamma öppnade åt mig var på franska. All kontoinformation var på franska. Detta gjorde att jag var väldigt försiktig med min uttag, eftersom min skolfranska inte täckte bankärenden. Så jag spenderade ändå rätt lugnt eftersom jag aldrig kommit riktigt underfund med bankomattexten, även om jag lärde mig franska flytande.

Tillbaka till Sverige, min hemstad (Kristinehamn, mina föräldrar (intressant att flytta tillbaka efter 4 år hemifrån) och ett års studier i Karlstad.
Bodde hemma och slapp betala, levde på studiebidraget (ca 2000 kr) samt lite extrajobb. Inte fett det året heller. Länskortet på 900 kr tog halva studiebidraget.
Den hösten, 2001, började jag i en liten bok samla min utgifter och inkomster i olika kategorier. Samlade kvitton, kollade kontoutdragen, räknade och höll koll.

Min lilla bokföring har jag sedan dess fortsatt med, och efter att sett hur många inköp små gör en stor ravin på kontot så har jag successivt omprioriterat mina inköp, och framförallt, dragit ner på dem.

• Mycket finns second hand, (böcker, tidningar, möbler, husgeråd). Jag älskar att läsa, och att frossa i billiga böcker från 5 kr på Kupan (Röda Korset second handbutik) under några utvalda onsdagar varje höst och vår kan jag fylla en kasse med pocket för en hundring, ofta topplistenoterade böcker. Sen lämnar jag tillbaka med när jag läst. Underbart kretslopp för oss som inte orkar köa på bibblan.
• Mycket finns redan i ditt hem, det används bara inte.
• Mycket behöver du inte.
• Det du verkligen behöver kanske du inte prioriterar att köpa.

Som student blir man inte speciellt välbärgad heller, jag satsade på att minimera mina studielån istället för att dricka en massa öl. För min del är alkohol inget måste när det är fest. Och alla som pluggat vet hur kul december och juni är, konstig fördelning av lånen från CSN gör att man måste hålla i slantarna hårdare än hårdast för att slippa komma efter med hyra och andra räkningar under de månaderna.

Två sommars jobb på en stor återvinningscentral har också påverkat mitt materiella intresse. Hjälp vad folk slänger mycket! Som ofta knappt är använt. Hu, och när garaget är tömt på gammalt bråte fyller man på med nytt. Prylar innebär ansvar.

Nu har jag sen några år tillbaka en lista "Min önskelista/komihåglista" där jag skriver upp saker jag behöver eller verkligen vill ha. Precis som när jag handlar mat, det blir lättare att inte köpa en massa extra grejer då.
Sen går jag inte på sta'n speciellt ofta heller, gör hellre annat med mina vänner, reser t.ex. och då måste jag spara.

Nu har det handlat väldigt mycket om begränsad inkomst för min del, då blir man automatiskt lite mer ekonomisk (vågar man säga så i finanskristider?).
Trots att jag precis börjat jobba heltid med en bra lön så spenderar jag inte mer än tidigare. Jag har redan mitt konsumtionsmönster djupt rotat.

Jag är knappast en robot när det gäller shopping, visst gör jag spontanköp ibland också, men då är det ofta något jag önskat mig en längre stund eller letat efter. Jag har inte heller ångrat ett spontanköp på väldigt länge, eftersom jag tänkt efter innan.

Visst låter det enkelt? Det är det inte, men jag har tränat och blivit rätt bra på det här med medveten konsumtion utan att vara extremist.
Dessutom tar prylar en massa plats, tjänster är mycket bättre att konsumera för dem behöver man inte förvara, reparera eller städa.

Så för att citera min pappa: "Need to have or nice to have?" Tänk på det nästa gång du är på väg till kassan.

(Parentes 1: Och alla ni som tycker att konsumtion är nödvändigt för att den här planeten ska snurra, visst är det det, men köp då rätt prylar! Ekologiskt, rättvisemärkt osv. Använd din konsumentmakt, det är inte svårare än att flytta handen i hyllan.)
( Parentes 2: För alla er som har barn, vilket inte jag har. Barn gör som gör, inte som man säger? Hur funkar det med konsumtion??)

Lång väg till Sydamerika

Nu är det dags att bekänna. Jag har varit i Peru i tre veckor. Fasen vad oansvarigt, jag har dåligt samvete men jag har inte lidit, det är bara klimatet som lidit. Nu försöker jag att koldioxidkompensera denna resa. Det är lite lurigt. Det finns många som vill sälja utsläppsrätter. Jag ska kompensera för en resa t.o.r Köpenhamn Lima, plus ett antal mil bussresa i Peru. Det är tur att man var med och plockade skräp runt Djurängskolan i onsdags tillsammans med alla eleverna så det dåliga samvetet mildras lite.

Går det att se själva resan som en upplevlse? När vi väl var i landet var det kul att resa runt, den urtrista flygresan dit fyller ingen sådan funktion.
Går det att hitta närmare destinationer? De unika Nazcalinjerna och Machu Pichu finns bara i peru, utflykt på Titicacasjön kan bara göras i länderna runt sjön (uppenbarligen), att besöka cocamuseum går nog bara i Peru, att rida bland incaruiner går bara i västra sydamerika. Att vandra bland snötäckta toppar på 4600 meters höjd, promenera i regnskog, åka snowboard ner för sanddyner i öknen, åka mouintainbike ner för ett 4800 meters berg, besöka vingårdar, få syn på en av världens största fågel-kondoren, forsränna och äta marsvin går nog att göra på andra ställen.
Går det att välja klimatsmartare resesätt? Det går att åka båt men det tar nog flera veckor.

Hur som helst upplevde jag mycket och nu sitter jag här med det dåliga samvetet. Däremot är jag laddad och intresserad av nuvarande utmaning. Jag började min köpfria månad den första november (ett stort intresse från egen sida och att jag anade innan vad som var på gång från Pär var anledningen till att jag började tidigare) och än så länge har jag inte köpt något-alltså noll, absolut inget... Dessutom måste jag göra mig av med min bil, den används en gång i veckan och då går den t.o.r Novaskolan eftersom vi tränar volleyboll där en gång i veckan. Det är surt att cykla till Novaskolan om man bor på Malmen för att sen träna volleyboll i två timmar.

Reflektion om utmaning nr 9- klimatanpassa långa resor

Inför denna utmaning skulle vi gå igenom en checklista och fundera på alternativ vid resor över 30 mil.

Fundera om resan behövs för att uppnå det som söks.
Resan var en ren nöjesresa. Vi åkte till Malmö för att träffa släkt och umgås. Det är ju inte absolut nödvändigt med trevligt!
Går det att välja närmare destinationer för att få uppleva det du söker med din resa?
Nix, släkten flyttar man inte på och vi ville känna lite storstadspuls.
Går det att välja ett klimatsmartare ressätt?
Vi valde tåg, det är riktigt klimatsmart. Flyga inrikes har vi slutat med för längesedan. Bilen var inte heller ett alternativ, eftersom det är väldigt smidigt att ta ett direkttåg Kalmar-Malmö. Fortfarande är det oftast billigare att välja bilen, så det krävs att samvetet är större än plånboken. Höj bensinpriset rejält och öka stödet till kollektivtrafiken. Sveriges tågnät behöver byggas ut för att klara av den ökade efterfrågan.
Man kan ha invändningar mot SJ:s tågset på denna sträcka. Det är ett pendlartåg och inte ett tåg för långa resor. Folk får inte ens plats med bagaget och bagagehyllorna är gjorda för små väskor.
Kan du se själva resandet som en del av upplevelsen när den tar mer tid med ett
klimatsmartare sätt att resa?
Jovars, det är ju trevligt att spela spel med sina barn och gå och handla fika. Mindre trevligt när den yngste är febersjuk på hemresan och kräks. Men rutinerade tågresenärer som vi är agerade vi snabbt och effektivt.

Vi väljer allt oftare tåg för våra långresor till släkt och vänner. Däremot fungerar inte tågförbindelserna för oss när vi ska ta oss till och från fjällen. Det tar emot att sitta 5 personer i en fullpackad bil i 90 mil på vinterväglag. Slutmålet blir kanske att dessa 90 mil är de enda milen vi gör på ett år, i en bil driven på ett schysst sätt.

/ Karin Svensson

Nyhetsspaning

Kika på detta. Är inte detta något vi borde ta efter? I Schweiz har en politiker startat en namninsamling om att förbjuda törstiga bilar, suv:ar. 100.000 namn fick de ihop och nu ska det bli folkomröstning. Go Schweiz! Vem startar en här? Är det någon som vet hur många namn det behövs i Sverige? Eller kan man ens göra så?

Här är en annan sak vi borde sätta igång en folkstorm om. Statligt ägda Vattenfall bygger kolkraftverk i Tyskland, som släpper ut mer skit än hela Sverige gör tillsammans. Betydligt mer än hela Sverige dessutom. Smart. Vi lägger ner ett kärnkraftverk i Sverige, ett av världens säkraste, och sedan bygger vi istället kolkraftverk i Tyskland, importerar kol-el från Polen och låter finnar och estländare bygga kärnkraftverk istället (för det är ju mycket säkrare). Jo, och så låter vi alla andra av de gamla halvrisiga kärnkraftverken i forna öst att gå på överkapacitet för att producera el till väst. Känns riktigt tryggt och fint faktiskt. För att inte säga miljövänligt.

/Sara

Jag blir skitförbannad

Har någon missat de nya hastigheterna? Jag trodde inte det heller. På min väg till jobbet har man ändrat lite här och var. De flesta sträckorna har jag ingen direkt åsikt om, om man ändrar 90 till 100 på ett ställe och slår ihop en 70-sträcka med en 90-sträcka och gör en 80-sträcka, visst, det spelar ingen som helst roll för mig som bilist, och tycker Vägverket att det är roligt och välspenderade 55 miljoner så...

Men en liten sträcka gör mig verkligen skitförbannad, och gör dessutom att jag tappar förtroendet fullständigt för hela grejen. Det är sträckan mellan de två 50-sträckorna på E22 utanför Rinkabyholm. Det är en sträcka som är en kilometer lång, där det redan är svårt med utfarterna, där det är för mycket trafik, där många barn korsar vägen på olika platser för att ta sig till skolan och där jag aldrig, aldrig, ALDRIG hört någon klaga över att man inte får köra snabbare än 70 km/h, snarare att 70 är för fort. Men där tycker vägverket att det är en lysande idé att höja till 80 km/h. Om jag inte räknar fel så tjänar bilisten, om han eller hon är helt ensam på vägen, 6 sekunder. Och hur ofta är man helt ensam på den vägen? Möjligtvis mitt i natten. För eventuella 6 sekunders tidsvinst tycker vägverket tydligen att det är helt ok att dels

- Spendera de tusenlappar det kostar med omskyltningen av den sträckan. Och jag lovar, det är många tusenlappar!

- Minska säkerheten för dem som ska korsa eller ta sig ut på E22.

- Och inte minst: Fullkomligt skita i de miljöförluster som blir när alla bilister ska upp 10 km till och sedan strax efter bromsa ner till nästa 50-sträcka.

Ok, jag fattar, svaret från vägverket blir väl något smart som: jamen, vi har schablonhastigheter för sträckor med vissa egenskaper och vi tittar på helheten. Säkert vill de få fram att det ska vara rättvist också. Det de egentligen säger är att ingen, ingen, ingen ids tänka själv, inte ens de som sätter upp skyltarna. Troligen har någon på något regionkontor någonstans suttit och lekt med olikfärgade överstrykningspennor i en vägaltas.

Och då undrar jag: Om de kan göra en sån meningslös men på alla punkter försämrande åtgärd för en massa av våra pengar, hur många andra ställen har man tänkt lika lite på? Hur stora miljöförluster kommer vi få ut av det här projektet, och kan miljövinsterna på en del sträckor kompensera för förlusterna på andra?

Jag tycker dessutom att det är intressant att vägverket är medfinansiär i Klimatpilotprojektet. Är detta ännu ett projekt där den ena handen inte vet vad den andra gör?

Slutordet blir i alla fall: PUCKAT VÄGVERKET!!!!!!!

Kapsyler och Värmeljus - Briljant!!

Pcssht...så hade man öppnat en kapsyl på en flaska. Pilsner, Coca Cola eller liknande och
Kapsylen slängs och hamnar i bästa fall i soporna.

Det absolut bästa vore om vi tänkte på denna lilla metall tingest som vissa skolklasser gör i Sverige;
Kapsyljakten!!
http://www.ftiab.se/

Här samlar klasser in kapsyler och tomma värmeljus och kan på så sätt få pengar till sin klass/skolresa då de får betalt för varje kilo de lämnar in till berörda organisationer.
Dessutom skonas vår Miljö och som om inte det vore nog så deltar de också i olika utlottningar av fina priser. Briljant säger jag!!

Kidsen har att göra - de får betalt för att göra det - miljön mår bra - kretsloppet skapas - möjligheter till fina priser.

IKEA , WWF & FTI sponsrar och deltar på olika sätt i värmeljusjakten som har samma innebörd - Prestera, bevara och få ersättning.
http://www.varmeljusjakten.se/

Briljant igen!!!!

Ett tips: Tänk på att plocka bort den lilla metallbiten som ligger i botten på ett tomt värmeljus - annars så sållas just det värmeljuset bort av den jättemagnet som tar bort plåt från aluminium i efterföljande process för återvinning.

Finanskris- klimatkris?

Jaha, nu är det finanskris, den värsta sen 30-talet. Bankerna i USA har lånat pengar till bostadsköpare som inte kunnat betala av som planerat och europas banker har inte litat på varandra. Vilka ringar på vattnet det får! Nu sitter vi här i Kalmar och hör om det ena varslet efter det andra och allt verkar ha sitt ursprung i USA. Snacka om global marknad!
Vad får detta för konsekvenser för miljön? Det kändes som om vinden hade vänt, att klimatsmart var ett ord på var mans läppar och att allt fler flyttade handen i hyllan i affären och valde klimatsmart. Kommer folk fortfarande att göra det? Eller blir det så att ju mindre pengar du har plånboken, desto fler dåliga val gör du?

/Karin

Motstridiga klimatkänslor

Livet går vidare, jag är färdigpluggad miljöingenjör och har precis börjat jobba heltid (på riktigt skulle en del säga men jag har faktiskt jobbat en hel del innan). Detta heltidsjobb är som fjärrvärmekonsult och min arbetsplats är i Stationshuset. Utmärkt, ett jobb som matchar min utbildning och är bra för vår miljö samt en arbetsplats på ca 400 m hemifrån. Inga problem med resorna till jobbet där inte.

Samtidigt är Adam i Peru med 3 kompisar och turistar på hög nivå under utmaningen med långa resor. Det är tåg till Kastrup t.o.r tillsammans med klimatkompenserade som gäller för honom. Vi klimatkompenserade faktiskt när vi flög till Spanien för att vandra i somras. (hela 185 kr/skalle) Förhoppningsvis blir ännu mer självklart nu när jag får en lön som det är lättare att klara sig på än de futtiga kronorna som kallas studiemedel (och där man inte får jobba för mycket för då får man betala tillbaka... suck). Problemet med att jobba heltid jämfört med att plugga är man inte har lika mycket frihet att resa när man känner för det, men det är ju klimatsmart att stanna hemma.

Då jag är själv hemma i 3 veckor medan Adam är på resande fot är det minst lika lätt att vara klimatsmart som när vi båda är hemma. Men det är lättare att fuska när ingen "kollar" en. Men ännu har jag inte "fuskat" speciellt mycket under den här projekttiden, mötte en annan klimatpilotfamilj på Stensö under en söndagspromenad för någon vecka sedan och vi kom överens om att klimatsamvetet alltid finns där vare sig man vill eller inte. Ibland dåligt, ibland bra. Vi klimatpiloter har alla ändrat våra vanor till bättre, både för oss själva och för vår miljö. Tänk om alla gjorde lite som oss, så svårt är det knappast, kolla in hemsidan för en massa bra tips, din plånbok lär gilla dem också nu i finanskrisens spår...

Klimatfrågan handlar till stor del om ämnen och partiklar som finns i luften omkring oss. Något som kan driva mig till vansinne är rökning. Var du än kommer eller är, kolla på marken så finns det fimpar- de är ingen naturlig av vår miljö och tar mellan 1-5 år bryta ned. Grannar som röker när du vädrar, folk som blåser röken i ansiktet på dig, som röker när du sitter och äter (på en uteservering eftersom det är rökförbud-inomhus TACK och lov!). Det finns många rökare som tar hänsyn, min pappa till exempel, han har rökt pipa så länge jag minns det. Både jag och brorsan har jagat (stackars?) pappa på alla sätt och vis för att honom att sluta, gömt askfat, köpt nikotintuggummin till julklapp osv. Pappa är alltid min älskade pappa, men hans rökning har jag aldrig gillat. Men de flesta sökare bryr sig knappast om rökallergikerna, astmatikerna, småbarn som gärna upptäcker sin omgivning med munnen och oss andra som vill andas ren luft och slippa fimpar överallt.

Så rökare- fimpa för gott, på rätt ställe! Sluta röka, då görs tredubbla vinster. Vadå tredubbla- jo luften i min närmiljö blir rökfri- jag blir gladare och mår bättre, rökaren mår själv bättre som icke-rökare och samhället sparar mängder av pengar i form av slippa städa undan fimpar samt höga onödiga! sjukvårdskostnader.

Rubriken på denna blogg är motstridiga känslor, hur långt sträcker sig den personliga friheten egentligen? Jag vill banne mig inte lägga min förvärvade skattepengar på sjukvård för rökare som själva svärtat ner sina lungor och kärl. Jag vill lägga dem på de som verkligen behöver det, t.ex. en bekants behandlig för av bli med av med hepatit C som personen fått efter en blodtransfusion på sjukhus innan 1992 då man började kolla blod för just hepatit C.
Dessutom tar tobaksodlingar upp en väldigt stor del av flera fattiga länders bästa jordbruksytor. Uh så orättvist! Byt din last till choklad eller kaffe istället, det kan man i alla fall köpa ekologiskt och rättvist och gynna bönderna istället för att odla gift på deras levebrödsyta och där multinationella företag som Philip Morris roffar åt sig större delen av vinsten. Och som vanligt, är det de bland de utsatta som det röks mest, kvinnor i fattiga länder, och även barn för att döva hungern när den är som värst.

Morr, och morr igen. Det finns få saker som får mig så förbannad som rökare som fimpar överallt. Nästa gång jag ser någon slänga fimpen direkt på marken kommer jag inte kunna hejda utan på ett förhoppningsvis trevligt sätt påpeka att personen tappat något. Några av min grannar ligger risigt till.
När vi (jag å Adam) flyttade in i vår hyreslägenhet på Malmen förra sommaren köpte jag en kruka med fat för att vara snäll mot rökarna och underlätta deras fimpade. I somras gick den krukan sönder. Det tog en vecka innan någon brydde sig om att ta upp skärvorna... Suck. Nu flyter fimparna runt på fatet tillsammans med regnvatten och annat, fimpar ligger lite överallt . På baksidan av huset finns en liten bakgård, det är två trappuppgångar som har utgång däråt, vid den ena finns nu en burk att lägga fimparna i, men rökarna i den andra trappuppgången orkar inte gå 5 m för att fimpa där. Orkar man inte ens hålla rent där man bor, hur långt sträcker sig då miljö- och klimattänket, som omfattar hela världen? Dubbelsuck.

Jag tar rökning som exempel på hur svårt det kan vara att ändra/byta vanor. Men om vi klimatpiloter kan göra det frivilligt med en lätt spark i baken från projektledaren, så borde rökarna lätt kunna ringa rök-avvänjningslinjen eller vad den heter. Det är ju bara förenklat sett EN vana rökarna ska ändra, sin rökning, vi klimatpiloter har fått och får revidera tankesättet för de flesta vanor i vår vardag.

Jag har aldrig rökt själv och inte varit frestad heller, det luktar illa, det är äckligt och hälsofarligt. Pengarna lägger jag hellre på god schysst choklad (en av mina laster).
Kvällens klimatutmaning blir att cykla hem till chefen i Björkenäs, personalfest lockar inte till att ta bilen och jag orkar inte kolla busstider. Cyklat hade jag säkert gjort en även om jag inte varit klimatpilot. Men hade jag inte varit det OCH varit rökare hade jag knappast pallat att cykla de ca 8 km turen innebär enkel väg. Kollektivtrafiken förlorar några kronor men miljön, cykelhandlaren och min hälsa vinner. Några av Kalmars styrkor är vackra omgivningar, bra luft (än så länge) och bra cykelbanor (förutom i centrum), utnyttja dem, för din egen skull.

/Tess, klimatpilot och stolt icke-rökare

Saras och Alvas klimatsmarta resa del 1

I december ska jag och dottern åka till Malmö och baka julkakor hos en av mina bästa vänner. Den resan får bli vår pilotresa. Om vi går igenom checklistan då:

1) Fundera om resan behövs för att uppnå det som söks. Undersök om modern IT-teknik, telefon, webb, chat, webbkamera osv. kan ersätta den fysiska resan.

Ja, den behövs! Jag är en del av en kompistrio med en fot i Göteborg, en i Kalmar och en just i Malmö. Vi mailar och pratar i telefon, visst gör vi det. Men ibland räcker inte det. Sina vänner måste man träffa ibland. Och julkakor bakas svårligen per mail.

Jag hade kanske kunnat byta ut mina vänner mot såna som bor närmare, det hade varit klimatsmart. Men hade det varit trevligt av mig? Att dissa dem pga det klimathot vår vänskap innebär? Nej, det hade faktiskt tvärtom varit ganska otrevligt. Så vi släpper den idén.

2) Går det att välja närmare destinationer för att få uppleva det du söker med din resa?

Nä. Hon råkar bo i Malmö.

3) Går det att välja ett klimatsmartare ressätt? Alltså tåg före buss före bil före flyg. Använd om möjligt transportmedel som drivs med förnybara bränslen, till exempel biogas, etanol, RME och vätgas.

Nu börjar det likna något! Jag har bokat tågresa för mig och lilla damen. Det finns många fördelar har jag upptäckt:

1. Miljön såklart. Vår resa med bil hade, om jag räknat rätt, betytt 96 kilo koldioxid rakt ut i luften. Vår resa med tåg släpper bara ut 4 kilo. Rätt stor skillnad.
2. Priset. 351 kr kostar vår resa fram och tillbaka. Vi hade kunnat pressa priset mer, om vi ex hade valt att inte boka sittplats. Men åker man med en treåring vill man faktiskt ha sittplats. Nån måtta på snålheten får det vara.
3. Smidigheten. Vi kan läsa, rita, fika, sova, spela oss igenom hela resan. Med bil hade jag ju fått köra hela vägen själv. Visserligen gillar vår dam att åka bil, så det är inga problem så, men det blir ju roligare.
4. Spänningen. Sist vi åkte tåg, Alva och jag, kräktes hon ner hela mig, hela sig, min bok, sin filt och hela sätet. Detta strax innan tåget pajjade och med den luftkonditioneringen med den. Tåget stod stilla 200 meter från perrongen i Alvesta och det var 30 grader varmt ute. Inga toaletter fungerade, och således inga handfat heller. Men jag kan nu i alla fall skriva upp på meritlistan att jag har strippat på ett nästan fullsatt tåg. Hur många människor kan det? Den här gången ska hon i alla fall premedicineras med Postafen.

En eller ett par nackdelar finns det ju med:

1. Resan går inte ända fram. Nu har vi ju turen att de som vi ska besöka bor mitt i centrala Malmö, så det går att gå från tågstationen och hem till dem. Fast det för ju med sig att jag måste bära allt vi ska ha med oss, samt ha koll på en iofs ganska lättsam treåring genom centrala Malmö. Vagn är ett måste med andra ord, trots att hon i princip aldrig åker vagn annars. Och det gäller att packa lätt. Så, Evis, jag får återigen förlita mig på att du har det mesta.
2. Ska man åka billigt kan man inte ändra sig. Biljetten är inte ombokningsbar, så det går inte att bara bestämma sig för att ”vi tar det helgen efter istället”. Men det kanske är ett plus förresten?

4) Kan du se själva resandet som en del av upplevelsen när den tar mer tid med ett klimatsmartare sätt att resa?

Med en treåring är resandet alltid en del av upplevelsen! Lika bra att göra det till en rolig del. Bil åker hon nog med ändå, det framkallar inga glädjetjut direkt.

5) Försök att undvika flyg på kortare distanser. Välj tåg om möjligt.

Ja ja. Check.

6) Låt långresor vara långa. En flygresa till Thailand motsvarar mer än den personliga årskvoten på två tons koldioxidutsläpp, som vi måste ner till för att hejda klimatuppvärmningen. Res därför inte så ofta och stanna istället längre då du väl gör en långresa.

Bra tanke, men jag tror inte att vår värdfamilj vill ha oss där i två veckor. Fast nu var det ju inte Thailand vi skulle till heller.

7) Klimatkompensera dina resor genom att köpa utsläppsrättigheter.

Hm, kanske inte den här gången. ”Hej, jag skulle vilja köpa utsläppsrättigheter för fyra kg koldioxid, eller, vi kan ta för fem för att snajsa till det”. De skulle skratta åt mig. Fast det är ju det som är fördelen med tåg, jag kan med gott samvete resa UTAN att klimatkompensera.

Over and out för den här gången.

/Sara

Tygblöjor = Klimatsmart

Nu har vår nummer tre Ture blivit nästan fyra månader. En härlig och glad kille. Vi har använt tygblöjor till de andra två mest nitiskt till nummer ett och mer sporadiskt till nummer två. Nu som klimatpilot var det självklart att köra tygblöjor till trean. Vilken utmaning !!! Med tre barn krävs ju att det mesta ska vara smidigt och snabbt om man ska kunna manövrera runt med två i dubbelvagn och en på mage i bärsjal.

Ja ja hittills har det gått utmärkt med tygblöjor . Jag läste någonstans att någon var kritisk till tygblöjor för att man skulle torktummla dem. det har jag aldrig gjort och har hört med tillverkarna att man inte ska heller. Hos oss torkar de ute hittills...Annars blir livet som småbarnsmamma miljövänligt per automatik då det tex är mycket enklare att åka tåg med tre än bil flyg vill jag inte ens tänka på

...hur som helst ett stort slag för tygblöjor!

Emma!