måndag 10 november 2008

Jag tänker inte ha köpstopp

Vilken slö klimatpilot tänker säkert någon nu. Men senaste utmaningens mål är inte köpstopp. Köpstoppet är en metod för att bli medveten konsument. Och det är jag redan. Efter sju år som student (med studieuppehåll och utdragna examensarbeten) så är jag mycket väl medveten om mina köp.
Nedan kommer jag beskriva hur mitt träningsläger för att bli medveten konsument sett ut.

Jag har sommarjobbat varje sommar sen jag var 13, bara någon i vecka första åren, och haft en egen inkomst att disponera sen dess. Tilldelad veckopeng gick nog mest till godis. Mina föräldrar har alltid stöttat med pengar när det krisat, men det är inte ofta jag nyttjat det själv. Kan själv...

När jag precis fyllt 16 år flyttade jag hemifrån för gymnasiegång på annan ort. Med en hyra som inackoderingsbidraget från hemkommunen precis täckte, lite studiebidrag och några hundra från mina föräldrar i matkassa måste man vara snål. Jag cyklade Katrineholm runt och jagade efter de rabattkuponger jag samlat ihop. Då det var ett riksidrottsgymnasium jag gick på var det en fördel att träningskläder var det som vi oftast hade på oss, de behövde knappast vara av senaste snitt. Dessutom hade man nästan aldrig tid att gå på sta', träning varje dag efter skolan, ofta matcher eller träningsläger på helgerna. Ofta var det ändå riktigt tajt med pengar, frukost och mat på helgen fick vi fixa själva.

Så när jag drog till Genève som au pair efter studenten var det klart att jag spenderade min lilla lön friskt enligt mina mått. Lite mer fritid att kunna spendera på, i alla fall för min del.
Året i Schweiz bodde jag med "helpension" och utan räkningar spenderade jag min lilla lön som jag ville. Kläder; det var mycket utgång, där var där man flydde från jobbiga barn och träffade kompisarna. Choklad; behöver en chokladälskare som befunnit sig i Schweiz säga något mer? Resor; mitt i Europa, det vara bara att passa på! Paris (med tåg!) Italien (samåkning bil), osv.
En rolig detalj i det hela var att det bankkonto min värdmamma öppnade åt mig var på franska. All kontoinformation var på franska. Detta gjorde att jag var väldigt försiktig med min uttag, eftersom min skolfranska inte täckte bankärenden. Så jag spenderade ändå rätt lugnt eftersom jag aldrig kommit riktigt underfund med bankomattexten, även om jag lärde mig franska flytande.

Tillbaka till Sverige, min hemstad (Kristinehamn, mina föräldrar (intressant att flytta tillbaka efter 4 år hemifrån) och ett års studier i Karlstad.
Bodde hemma och slapp betala, levde på studiebidraget (ca 2000 kr) samt lite extrajobb. Inte fett det året heller. Länskortet på 900 kr tog halva studiebidraget.
Den hösten, 2001, började jag i en liten bok samla min utgifter och inkomster i olika kategorier. Samlade kvitton, kollade kontoutdragen, räknade och höll koll.

Min lilla bokföring har jag sedan dess fortsatt med, och efter att sett hur många inköp små gör en stor ravin på kontot så har jag successivt omprioriterat mina inköp, och framförallt, dragit ner på dem.

  • Mycket finns second hand, (böcker, tidningar, möbler, husgeråd). Jag älskar att läsa, och att frossa i billiga böcker från 5 kr på Kupan (Röda Korset second handbutik) under några utvalda onsdagar varje höst och vår kan jag fylla en kasse med pocket för en hundring, ofta topplistenoterade böcker. Sen lämnar jag tillbaka med när jag läst. Underbart kretslopp för oss som inte orkar köa på bibblan.
  • Mycket finns redan i ditt hem, det används bara inte.
  • Mycket behöver du inte.
  • Det du verkligen behöver kanske du inte prioriterar att köpa.
Som student blir man inte speciellt välbärgad heller, jag satsade på att minimera mina studielån istället för att dricka en massa öl. För min del är alkohol inget måste när det är fest. Och alla som pluggat vet hur kul december och juni är, konstig fördelning av lånen från CSN gör att man måste hålla i slantarna hårdare än hårdast för att slippa komma efter med hyra och andra räkningar under de månaderna.

Två sommars jobb på en stor återvinningscentral har också påverkat mitt materiella intresse. Hjälp vad folk slänger mycket! Som ofta knappt är använt. Hu, och när garaget är tömt på gammalt bråte fyller man på med nytt. Prylar innebär ansvar.

Nu har jag sen några år tillbaka en lista "Min önskelista/komihåglista" där jag skriver upp saker jag behöver eller verkligen vill ha. Precis som när jag handlar mat, det blir lättare att inte köpa en massa extra grejer då.
Sen går jag inte på sta'n speciellt ofta heller, gör hellre annat med mina vänner, reser t.ex. och då måste jag spara.

Nu har det handlat väldigt mycket om begränsad inkomst för min del, då blir man automatiskt lite mer ekonomisk (vågar man säga så i finanskristider?).
Trots att jag precis börjat jobba heltid med en bra lön så spenderar jag inte mer än tidigare. Jag har redan mitt konsumtionsmönster djupt rotat.
Jag är knappast en robot när det gäller shopping, visst gör jag spontanköp ibland också, men då är det ofta något jag önskat mig en längre stund eller letat efter. Jag har inte heller ångrat ett spontanköp på väldigt länge, eftersom jag tänkt efter innan.
Visst låter det enkelt? Det är det inte, men jag har tränat och blivit rätt bra på det här med medveten konsumtion utan att vara extremist.
Dessutom tar prylar en massa plats, tjänster är mycket bättre att konsumera för dem behöver man inte förvara, reparera eller städa.

Så för att citera min pappa: "Need to have or nice to have?" Tänk på det nästa gång du är på väg till kassan.

(Parentes 1: Och alla ni som tycker att konsumtion är nödvändigt för att den här planeten ska snurra, visst är det det, men köp då rätt prylar! Ekologiskt, rättvisemärkt osv. Använd din konsumentmakt, det är inte svårare än att flytta handen i hyllan.)
( Parentes 2: För alla er som har barn, vilket inte jag har. Barn gör som gör, inte som man säger? Hur funkar det med konsumtion??)

1 kommentar:

Anonym sa...

Tjäna pengar på Marknadsföring

Besök

http://www.breezesverige.se/