Jag började mitt köpstopp den första november och det har varit en månad långt. När jag hade pysslat med frånvaro av konsumtion ett tag märkte jag att det inte är långt från mitt vanliga liv. Jag mötte inga stora problem. Ett litet mötte jag när jag inte kunde handla skidjacka och skidbyxor för 450 kr tillsammans på rean. Mina gamla skidkläder och hela min skidutrustning blev stulna i ett förråd i Göteborg för ett tag sedan.
Jag hade i och för sig ganska snälla regler för mitt köpstopp. Jag har tillåtit allt som går att äta och dricka (på krogen, resturang och hemma).
Jag har konsumerat för sammanlagt cirka 6300 kr denna månad. I detta finns hyra, mat, räkningar och nöjen. Tänk vad bra om man kunde ha ett jobb där man hela tiden kunde jobba så mycket som man har utgifter.
Jag har en bekant som jobbar på sociala myndigheterna. Hon får ofta höra hur fattigt många har det och hur besvärligt alla utan jobb har det. Därför anordnade de på hennes jobb en utmaning där de skulle leva på socialbidragsnormen i tre månader. Hon klarade det alldeles utmärkt. Socialbidragsnormen för en person i min livssituation ligger på cirka 5600 kr.
Jag hade ett kapitel till i mitt köpstopp, jag skulle inte titta på tv under november. Det har inte gått lika bra. Jag har tittat på tv korta stunder men aldrig något helt program. Däremot har jag blivit ännu mera övertygad att det som sänds på tv är till för sopprötter.
Jag har inte upplevt månaden som svår. Att handla är ett socialt beteende som Ann-Christin Gramming påstår stämmer inte på mig. Däremot är restaurang och pubbesök socialt för mig och där kommer jag att fortsätta konsumera. Kläder och prylar kommer aldrig att bli min grej, däremot blir det svårare att hålla sig ifrån resandet. Dessutom gillade jag köpstoppsboken av Gramming, läs den om ni inte redan gjort det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar