Piece of kaka med köpstopp?

Jag är ju den som fnyst lite åt två veckors köpstopp. Tyckt att vaddå, det är ju bara att vänta en vecka med det man vill köpa, två veckor är ju för lätt, det ger ingen effekt! Jag handlar ju ändå inte så mycket.

Hade jag haft en hatt hade jag fått äta upp den. Blä. Det var betydligt svårare än jag trodde.

Först ut: Småsaker man inte märker. Alva och jag gör på vår hemmadag fina kort till hennes två lärare, den ena har opererat sig och den andra har fått barn. Jättefint och mysigt. "Vi får stanna och köpa frimärken...."Jag stannar upp. Nej, det får vi inte, nej. Frimärken går inte att äta. Efter att ha vänt upp och ner på halva huset hittar jag till slut frimärken till två kort. Puh! Lärdomen? Att hade vi haft lite bättre ordning på våra saker hade vi inte behövt handla frimärken varje gång vi behöver (vilket i ärlighetens namn inte är så ofta). Mycket finns redan hemma, och har man ordning på saker behöver man inte handla hela tiden, eller ha en massa dubbletter.

Andra problemet: Presenter. Under vår två veckorsperiod hinner tre personer fylla år och ska uppvaktas. Som Niklas sa: Dyker vi upp utan någonting tycker de nog att vi är ännu märkligare än de redan tycker. Det fick bli något ur gråzoonen, alla tre fick något som gick att äta eller dricka. Lite på gränsen till fusk faktiskt, men det viktigaste var ju ändå redan gjort: Vi stannade upp och funderade på våra inköp.

Tredje problemet: Rea. Jag är ingen reaholic. Tror jag. Och jag köper inte så där överdrivet mycket kläder, även om det såklart är för mycket ändå, som alla andra svenskar. Men jag har liiite svårt för att ändå låta bli att gå in om det står "Flyttrea - allt i butiken 29 eller 49 kronor". Ordet rea innehåller ändå en viss lockelse. Men jag gick_inte_in! Faktiskt! Jag såg åt andra hållet och gick med raska steg tillbaka till kontoret. Så det så!

Så ok, lite knöligt var det ändå med köpstopp, även om det "bara" var i två veckor. Men nu är det gjort!